Halloj!

Igår kväll när barnen somnat precis kom moster-M. Jag åkte iväg till en kompis en vända på lite fika och snickelisnack,tror inte vi pratat så här mycket på flera år som vi gjorde igår. Konstaterade att umgås man tillsammans med barnen så är det ändå 100% fokus på dom och de hinns absolut inte med mycket prat. Så var verkligen hur trevligt som helst!!!

Typ ca 50-40 min innan min buss hem gick skriver Maja att Hugo har vaknat. Han var jätte ledsen och lugnande sig inte förens jag kom hem. Är det detta som kallas för separationsångest?? Han vaknar ju till varje kväll fortfarande och vill komma in till oss eller bar få komma in till våran säng. Inte trodde jag att jag var tvungen att vara hemma också? Kan man göra nåt åt denna hemska separationsångest eller är det såhär jag får ha det nu ett tag och alltid vissa att jag finns där när han behöver mig,menar ska jag inte kunna åka iväg på saker nu för att han ska vara ledsen så fort jag inte är inom synhåll?

I onsdags var första dagen vi "lämnade" Hugo. Vi var iväg på ett litet möte alla föräldrarna. Mötet va kanske 10 min sen satt vi uppe och pratade lite efter ett tag kom en av fröknarna upp och sa att det var en litet kör där nere som skrek efter oss...mkt riktigt när vi kom ner va precis ALLA barnen så gick inte så bra. Igår var dom flesta ledsna till en början sen var det nog bara stackars Hugo som var ledsen. En fröken hade fått gå iväg med Hugo och sätta sig i köket så han inte skulle påverka dom andra... Han tok däckade i vagnen hem sen. Är ju så himla dum tid inskolningen 10-11:30 han är ju trött då.. Vaknar ju mellan halv 6-7 nu igår gick vi upp halv 7 idag 6 hmm ja får se hur det kommer gå idag. Men förhoppningsvis hinner jag lägga honom en stund innan det är dax!!

Ja, det är nåt jag behöver eller VI. Hade varit så himla skönt att få åka iväg bara jag och älsklingen,få ägna oss åt varandra och bara få va VI. Hade varit så skönt och fått ta ett flyg till varmare breddgrader kunnat få ligga på stranden i värmen med en god öl el drink kanske en cigg med och bara fått ta det lungt utan alla måsten osv.

Båda två är så SJUKT trötta det är hemskt...... Ge mig styrka ge mig kraft!! För all ork har flugit ur mig....

Behöver lixom bara ett litet break ett tag.

Jag älskar mina barn över allt annat men ibland blir det bara för mycket!

Japp är nu inne på v 2, igår var S med Hugo på inskolningen hade gått ok. Idag var det min tur. Han ville inte alls va kinkig & klängig. Första veckan gick allt toppen brydde sig inte alls. Så får väl se hur det går imorgon då vi ska "lämna" en liten stund. Han är inte alls på topp överhuvudtaget det är gnälligt och dant mest hela dagarna så blir nog tufft! Kommer göra ont i mitt mamma hjärta... :& men vem vet kan ju gå hur bra som helst!

En liten vild på Hugo från inskolning v 1.

Ja i förra veckan tog min älskade syster sitt körkort. Super duktigt! Nu har man lite press på sig och se till att få det fixat för sig själv.. Vill ju inte va sämre än mina småsyskon,pust.

Tänkte dock jag skulle få tummen ur och börja nu när båda barnen är på
dagis...

Yes!! Imorgon börjar Hugos första inskolningsdag. Känns helt overkligt...
Men himmel så kul han kommer tycka det är,hoppas jag iaf. Känns som att jag kommer få det lite jobbigare att släppa han än vad jag hade det med Nova då han nu är mycket mycket mammigare än vad Nova va. Men förhoppningsvis kommer det gå galant. Känns som om denna dag kom väldigt snabbt helt plötsligt.. Känner mig inte riktigt redo för detta! Han har blivit STOR alldeles för fort.

Att man som mamma är så känslig....

Min skrutt... ?